Inläggen i bloggen blir inte så många, men känner att det nu måste bli ett inlägg angående en stor förändring i mitt liv... Den 5 juni förlorade vi hastigt Jan, mammas sambo sedan många år tillbaka. Jan kom in i mitt liv precis innan jag skulle fylla 15. Han hade inga egna barn, så det fanns gott om plats för mig ;) När man är i den åldern blir det ju inte så att man får en ny pappa, men man får en förebild som fyller upp den plats en far skulle haft. Det var ju han som körde och hämtade när man började få gå ut på helgerna. Det var med honom jag övningskörde, och det var ju han, tillsammans med mamma, som var de första som höll mina barn... För mina barn hade han den plats en morfar har. Livet är orättvist, och allt för tidigt togs han ifrån oss, och det har varit tungt. Men man käner redan att tiden läker sår, för jag kom på mig själv under veckan, att jag faktiskt inte gråter längre när jag går till sängs på kvällen... Han fattas mig och min familj...
Vila i frid älskade Jan ♥
